Kan man va´ hösttrött redan?
Förstår inte varför jag känner mig så seg. Varje dag tänker jag att i morgon blir det nog bättre. Jag känner mig absolut inte sjuk, har inte ens lite nästäppa. BARA seg.
Och var kommer alla högar ifrån? När man nu har ett par dagstidningar ska man ju åtminstone bläddra igenom dom, och helst läsa rubrikerna i alla fall. Men rätt som det är ligger det flera tidningar och väntar på att bli öppnade. Reklamen har jag redan motat vid dörren gm en tydlig skylt. Så sådana högar slipper jag. Och ändå blir det högar...... Jag är seg.
Kläder som inte hängs in direkt blir också liggande eller hängande på en krok i badrummet.
Och var kommer disken ifrån? Jag som har bara mig själv! Varje gång jag diskat upp alla glas, koppar o tallrikar säger jag till mig själv: -Nu får det vara nog. Du kan gott diska upp direkt det lilla du använder till frukost eller kvällsmat. Nu låter du inte något bli stående igen. Ja, sen tar det bara en kort tid så finns det en massa disk igen......Varför kan man inte skärpa till sig? Så det där med segheten beror kanske på att man blir trött på sig själv?
Varje dag tänker jag också.: att ikväll ska jag minsann gå o lägga mig tidigt.....och ta en bok, kanske forsätta med nå´n av dem jag börjat på eller börja på nå´n ny, spännande bok.
Så kommer kvällen. .......och ja, jag vet inte vad jag gör, men tiden bara försvinner. Vips har det blivit sent IGEN! Hm, ska jag ta en bok i alla fall.....gäsp. Nej, inte nu. Det blir ett litet korsord eller ett sudoku till radions P1. Jag hör lite förstrött på Studio 1,- Dagens dikt,- Ekonyheter o väder, -Vetandets värld,- Tendens,- Ekonyheter (igen). - Meny,- Vetenskapsradion eller vad det nu är precis innan sändningarna slutar med fågelkvitter, - och efter det en fruktansvärd, ihållande siiiiiiiignaaaaaal.
Det är sällan jag HÖR alla dessa program i sin helhet. Ofta somnar jag och blir väckt av den där hemska slutsignalen och undrar vettskrämd va det är som tjuter. Titta på TV blir det inte mycket av. Konstigt. Jag hinner liksom inte med det. Och ändå har jag ibland sutttit och ringat in program som jag tänker att jag ska se. Jag är seg.
Sen är det ju en hel del bilder som väntar på att komma med i min blogg. Men inte heller det blir gjort.
Nu har jag i alla fall fått gnälla ett tag. Det känns genast lite bättre! Jag kom just på att jag faktiskt har dammsugit hela lägenheten idag. - och DISKAT! Några lektioner i skolan har jag också klarat + lite pappersexcersis. (stavas det så?) Några telefonsamtal har också hunnits med. ..........en del kläder har kommit på plats också. ......
Jag har en del saker som måste fixas i morgon innan jag kör ner till Varberg. Så det är hög tid att gå till sängs - NU IGEN!
Jag väntar dock på det stora "rycket"! Det där som sätter fart på mej så jag får det skinande rent och snyggt in i varje vrå av mitt hem!
Kanske nästa vecka!?!?!
Och var kommer alla högar ifrån? När man nu har ett par dagstidningar ska man ju åtminstone bläddra igenom dom, och helst läsa rubrikerna i alla fall. Men rätt som det är ligger det flera tidningar och väntar på att bli öppnade. Reklamen har jag redan motat vid dörren gm en tydlig skylt. Så sådana högar slipper jag. Och ändå blir det högar...... Jag är seg.
Kläder som inte hängs in direkt blir också liggande eller hängande på en krok i badrummet.
Och var kommer disken ifrån? Jag som har bara mig själv! Varje gång jag diskat upp alla glas, koppar o tallrikar säger jag till mig själv: -Nu får det vara nog. Du kan gott diska upp direkt det lilla du använder till frukost eller kvällsmat. Nu låter du inte något bli stående igen. Ja, sen tar det bara en kort tid så finns det en massa disk igen......Varför kan man inte skärpa till sig? Så det där med segheten beror kanske på att man blir trött på sig själv?
Varje dag tänker jag också.: att ikväll ska jag minsann gå o lägga mig tidigt.....och ta en bok, kanske forsätta med nå´n av dem jag börjat på eller börja på nå´n ny, spännande bok.
Så kommer kvällen. .......och ja, jag vet inte vad jag gör, men tiden bara försvinner. Vips har det blivit sent IGEN! Hm, ska jag ta en bok i alla fall.....gäsp. Nej, inte nu. Det blir ett litet korsord eller ett sudoku till radions P1. Jag hör lite förstrött på Studio 1,- Dagens dikt,- Ekonyheter o väder, -Vetandets värld,- Tendens,- Ekonyheter (igen). - Meny,- Vetenskapsradion eller vad det nu är precis innan sändningarna slutar med fågelkvitter, - och efter det en fruktansvärd, ihållande siiiiiiiignaaaaaal.
Det är sällan jag HÖR alla dessa program i sin helhet. Ofta somnar jag och blir väckt av den där hemska slutsignalen och undrar vettskrämd va det är som tjuter. Titta på TV blir det inte mycket av. Konstigt. Jag hinner liksom inte med det. Och ändå har jag ibland sutttit och ringat in program som jag tänker att jag ska se. Jag är seg.
Sen är det ju en hel del bilder som väntar på att komma med i min blogg. Men inte heller det blir gjort.
Nu har jag i alla fall fått gnälla ett tag. Det känns genast lite bättre! Jag kom just på att jag faktiskt har dammsugit hela lägenheten idag. - och DISKAT! Några lektioner i skolan har jag också klarat + lite pappersexcersis. (stavas det så?) Några telefonsamtal har också hunnits med. ..........en del kläder har kommit på plats också. ......
Jag har en del saker som måste fixas i morgon innan jag kör ner till Varberg. Så det är hög tid att gå till sängs - NU IGEN!
Jag väntar dock på det stora "rycket"! Det där som sätter fart på mej så jag får det skinande rent och snyggt in i varje vrå av mitt hem!
Kanske nästa vecka!?!?!
Höstterminen har börjat
Hej bloggläsare! Som ni också märkt var det nu längesedan jag gjorde ett inlägg här på bloggen. Sommaren är snart till ända och dagarna blir åter kortare.
I förra veckan körde vi igång med jobb på skolan. Det är alltid mycket att ordna med innan eleverna infinner sig.De börjar sin termin på onsdag. Min kollega Claes och jag ska ta emot en ny sjua. Den här gången får vi en något mindre klass än vi haft tidigare. Endast 25 elever i klassen! Det blir lite mer hanterligt. Dessutom har många gratulerat oss till jättefina elever. Claes och jag träffade dem i våras när de kom på studiebesök till oss på Ängskolan, deras nya skola. Det var en mycket trevlig eftermiddag tillsammans med dem. Så det ska bli roligt att få ta emot dem igen!
Sommaren som varit, och som vanligt gått alldeles för fort, har inneburit både glädje och allvar. Det var jätteroligt att få träffa hela familjen i samband med släktträffen i Vårsta i början av juli. Det blev också tillfälle att få umgås med "USA-sonen" Jonas o hans fru Shiloh o lilla dotter Esther.
Sedan har det blivit resa till Lund ett par gånger i samband med sonen Andreas o hans familjs flytt till annan lägenhet. Hans fru Marie är allvrligt sjuk i den neurologiska sjukdomen MSA, vilket gör att de behövde komma till en lägenhet som är mer handikappanpassad. Alla hjälptes vi åt, såväl deras barn Alexander 16 och Rebecka 14, som min dotter Mirjam o hennes man Samuel som min dotter Johanna. Dessutom kom ett antal goda vänner och Maries pappa och hans fru och gjorde en strålande insats. Trots glatt umgänge och ett gott samarbete kändes situationen tung. Det är så bekymmersamt för familjen att mamma Marie är sjuk. Vi är många som vill tro och hoppas på ett under, men jag är just nu mycket bekymrad. Jag är i mina tankar ofta hos familjen i Lund.
Bengts dotter Lena, 35, kom i början av juli till Gödestad där Bengt bor. Hon hade önskat få vara hos sin pappa ett tag. Hon har varit svårt sjuk de senaste två åren då hon opererats för cancer och även fått efterbehandling. Hon lämnade sin sambo och lilla dotter Ellen i Mora för att få vara på landet ett tag. Lena blev dock sämre och togs in på Varbergs lasarett där hon så småningom akutopererades. Man kunde konstatera att cancern slagit till med full kraft och att inget mer kunde göras.
Lenas sambo och lilla dotter, hennes mamma, systrar och några kusiner kom till hennes sjukläger. Allteftersom tiden gick präglades besöken i sjuksalen av avsked. Man turades om att sova hos Lena. Hela tiden fanns någon hos henne. Det gick så fort, trots utdraget lidande. Lena dog tidigt på morgonen den 11 augusti. Det är så sorgligt.
Och livet går vidare för oss som är kvar. Semestrarna är slut. Den grönskande naturen ser lite trött ut, så här alldeles innan höstens färger sprakar loss. Vi är inne i vardagens lunk igen.
Jag har naturligtvis en hel del sommarbilder som länkats över från min kamera till galleriet på hårddisken. Jag har för avsikt att presentera lite glimtar här på bloggen, men det blir inte just nu.
I förra veckan körde vi igång med jobb på skolan. Det är alltid mycket att ordna med innan eleverna infinner sig.De börjar sin termin på onsdag. Min kollega Claes och jag ska ta emot en ny sjua. Den här gången får vi en något mindre klass än vi haft tidigare. Endast 25 elever i klassen! Det blir lite mer hanterligt. Dessutom har många gratulerat oss till jättefina elever. Claes och jag träffade dem i våras när de kom på studiebesök till oss på Ängskolan, deras nya skola. Det var en mycket trevlig eftermiddag tillsammans med dem. Så det ska bli roligt att få ta emot dem igen!
Sommaren som varit, och som vanligt gått alldeles för fort, har inneburit både glädje och allvar. Det var jätteroligt att få träffa hela familjen i samband med släktträffen i Vårsta i början av juli. Det blev också tillfälle att få umgås med "USA-sonen" Jonas o hans fru Shiloh o lilla dotter Esther.
Sedan har det blivit resa till Lund ett par gånger i samband med sonen Andreas o hans familjs flytt till annan lägenhet. Hans fru Marie är allvrligt sjuk i den neurologiska sjukdomen MSA, vilket gör att de behövde komma till en lägenhet som är mer handikappanpassad. Alla hjälptes vi åt, såväl deras barn Alexander 16 och Rebecka 14, som min dotter Mirjam o hennes man Samuel som min dotter Johanna. Dessutom kom ett antal goda vänner och Maries pappa och hans fru och gjorde en strålande insats. Trots glatt umgänge och ett gott samarbete kändes situationen tung. Det är så bekymmersamt för familjen att mamma Marie är sjuk. Vi är många som vill tro och hoppas på ett under, men jag är just nu mycket bekymrad. Jag är i mina tankar ofta hos familjen i Lund.
Bengts dotter Lena, 35, kom i början av juli till Gödestad där Bengt bor. Hon hade önskat få vara hos sin pappa ett tag. Hon har varit svårt sjuk de senaste två åren då hon opererats för cancer och även fått efterbehandling. Hon lämnade sin sambo och lilla dotter Ellen i Mora för att få vara på landet ett tag. Lena blev dock sämre och togs in på Varbergs lasarett där hon så småningom akutopererades. Man kunde konstatera att cancern slagit till med full kraft och att inget mer kunde göras.
Lenas sambo och lilla dotter, hennes mamma, systrar och några kusiner kom till hennes sjukläger. Allteftersom tiden gick präglades besöken i sjuksalen av avsked. Man turades om att sova hos Lena. Hela tiden fanns någon hos henne. Det gick så fort, trots utdraget lidande. Lena dog tidigt på morgonen den 11 augusti. Det är så sorgligt.
Och livet går vidare för oss som är kvar. Semestrarna är slut. Den grönskande naturen ser lite trött ut, så här alldeles innan höstens färger sprakar loss. Vi är inne i vardagens lunk igen.
Jag har naturligtvis en hel del sommarbilder som länkats över från min kamera till galleriet på hårddisken. Jag har för avsikt att presentera lite glimtar här på bloggen, men det blir inte just nu.
