bersjo

Hej bloggläsare!  Som ni också märkt var det nu längesedan jag gjorde ett inlägg här på bloggen. Sommaren är snart till ända och dagarna blir åter kortare.
I förra veckan körde vi igång med jobb på skolan. Det är alltid mycket att ordna med innan eleverna infinner sig.De börjar sin termin på onsdag.  Min kollega Claes och jag ska ta emot en ny sjua. Den här gången får vi en något mindre klass än vi haft tidigare. Endast 25 elever i klassen! Det blir lite mer hanterligt. Dessutom har många gratulerat oss till jättefina elever. Claes och jag träffade dem i våras när de kom på studiebesök till oss på Ängskolan, deras nya skola. Det var en mycket trevlig eftermiddag tillsammans med dem. Så det ska bli roligt att få ta emot dem igen!

Sommaren som varit, och som vanligt gått alldeles för fort, har inneburit både glädje och allvar. Det var jätteroligt att få träffa hela familjen i samband med släktträffen i Vårsta i början av juli. Det blev också tillfälle att få umgås med "USA-sonen" Jonas o hans fru Shiloh o lilla dotter Esther.

Sedan har det blivit resa till Lund ett par gånger i samband med sonen Andreas o hans familjs flytt till annan lägenhet. Hans fru Marie är allvrligt sjuk i den neurologiska sjukdomen MSA, vilket gör att de behövde komma till en lägenhet som är mer handikappanpassad. Alla hjälptes vi åt, såväl deras barn Alexander 16 och Rebecka 14, som min dotter Mirjam o hennes man Samuel som min dotter Johanna. Dessutom kom ett antal goda vänner och Maries pappa och hans fru och gjorde en strålande insats. Trots glatt umgänge och ett gott samarbete kändes situationen tung. Det är så bekymmersamt för familjen att mamma Marie är sjuk. Vi är många som vill tro och hoppas på ett under, men jag är just nu mycket  bekymrad. Jag är i mina tankar ofta hos familjen i Lund.

Bengts dotter Lena, 35, kom i början av juli till Gödestad där Bengt bor. Hon hade önskat få vara hos sin pappa ett tag. Hon har varit svårt sjuk de senaste två åren då hon opererats för cancer och även fått efterbehandling. Hon lämnade sin sambo och lilla dotter Ellen i Mora för att få vara på landet ett tag. Lena blev dock sämre och togs in på Varbergs lasarett där hon så småningom akutopererades. Man kunde konstatera att cancern slagit till med full kraft och att inget mer kunde göras.

 Lenas sambo och lilla dotter, hennes mamma, systrar och några kusiner kom till hennes sjukläger. Allteftersom tiden gick präglades besöken i sjuksalen av avsked. Man turades om att sova hos Lena. Hela tiden fanns någon hos henne. Det gick så fort, trots utdraget lidande. Lena dog tidigt på morgonen den 11 augusti. Det är så sorgligt.

Och livet går vidare för oss som är kvar. Semestrarna är slut. Den grönskande naturen ser lite trött ut, så här alldeles innan höstens färger sprakar loss. Vi är inne i vardagens lunk igen.  

Jag har naturligtvis en hel del sommarbilder som länkats över från min kamera till galleriet på hårddisken. Jag har för avsikt att presentera lite glimtar här på bloggen, men det blir inte just nu.