bersjo

I helgen som gick var det både Lucia och tredje advent. Det är bara fyra dagar kvar i skolan före jullovet! Som jag tidigare nämnt var det inplanerat ett besök i Hällekis hos Bengts dotter Lisa med familj. Lilla dottern Siri hade sin 1-årsdag i lördags. Det blev en endagsutflykt. Bilresan dit gick genom det vackra Västgötska landskapet i ett gyllene solljus. När solen ligger så lågt blir hus och gårdar som är röda liksom glödande.  Buskar och träd som fällt sina löv låter sig vara genomlysliga och åkrarna breder ut sig stort och lugnt med sina olika nyanser i umbra och terra di siena till nära på charcoalgrått. På sina ställen lyser torrt, avfröat ängsgräs i ljus guldockra. Allt detta var så bedövande vackert. Jag kan inte hjälpa att jag tycker tiden mellan lövfällning och lövsprickning är så underskön. Jag upplever mycket starkare landskapets karaktär när det inte är löv som gömmer den knotiga, kraftiga, spensliga, sega, raka, glesa, höga, låga och snåriga växtligheten. Allt detta fick jag nu se och uppleva - igen! Härligt!

Framme i Hällekis gratulerades lilla Siri med bl.a en liten stol. Den stolen hade morfar Bengt när han var liten. Nu hade den blivit uppfräschad och kommer till heders igen.


Siri tittar med stora ögon på mamma Lisa och morfar Bengt, samtidigt som hon försöker få upp en liten present ur sin kartong.

 
1-åringen kan hantera skeden, men ibland gick det lika bra att peta i sig tårta med fingrarna. Mamma Lisa, pappa Gustav och unga fröken Siri poserar snällt när gästerna vill föreviga festföremålet på sin tron.


Jag bara måste ha med den traditionella ljus-ut-blåsningen med, även om det blev i fel ordning. Mamma får hjälpa till!


Utanför fönstret silar den nedgånde solens strålar gonom grenverket och färgar skyarna ljust blått och svagt rosa.


Inne i hallen, mot trappuppgången till övervåningen, lyser små stjärnor vänligt.


Och här bor lilla Siri med sin mamma och pappa sedan oktober.


På hemväg låg mörkret kompakt över Västgötaslätten. Vi stannade till i Skara och såg den belysta Domkyrkan i sin gamla ståtlighet i gotisk stil med strävpelare och s.k. utkastare uppe vid tornen. Jag har inte varit i Skara förut, så det var roligt att få göra denna snabbvisit.


Intill Domkyrkan ligger Katedralskolan. En ensam ljusstake lyser i ett av skolans fönster.


Gatuidyll i Skara.

 
Bengt och jag turas om att hålla i kameran.


Julgransbelysning och annat gatuljus speglar sig på biltaket.


Den fortsatta hemfärden mellan Borås och Skene gick gamla vägen. Där, i Viskafors, mötte oss denna helt otroliga syn. Det är nog det vackraste ljussatta träd jag någonsin sett. Jag valde att ta en bild där bussen kom med, bara för att man ska se hur stort detta träd verkligen är! Man kan ju undra hur lång tid det tog att klä in trädet med alla dessa tusentals små ljus?


Här låter jag denna ljusuppenbarelse också få sin spegelbild på mitt biltak. Tycker det är så effektfullt!

Som ni märkt, innehöll denna tredje adventshelg många sköna ljuspunkter! Både små och stora ljus, ensamma och tillsammans ger glädje som på något sätt stannar kvar......

Låt oss glädjas åt ljuset och ljusen!