Septembersol
Jaha, nu vet vi hur sommaren 2010 blev. Juli var ju helt outstanding, med både dagar och nätter fyllda med riktig sommarhetta. Ibland kunde någon av oss tycka att det nära på blev för bra. Men med facit i hand, visst var det SKÖNT!
När sedan augusti tog vid, ville man ju tro att det någon gång skulle hetta till. Men i stället blev det både regn, svala vindar, mest mulet, ibland en solglimt, men mest.............REGN.
Och nu när vi vänt almanackans blad och konstaterar att det ÄR höst, så vågar sig solen fram. Dessutom är luften frisk och skön.
Nog om väder och vind.
På jobbfronten tuffar man på. Idag på arbetsplatsträffen tog chefen till orda och ville att vi, ämnesföreträdare i synnerhet och pedagoger i allmänhet, rannsakar oss. Vi förevisades en uppställd statistik där kommunens högstadieskolors betygsresultat var uppställda. Det var årskurs 9 från vårterminen -10. Vi fick veta att vi inte gör tillräckligt för att hjälpa våra elever att nå godkänt. Särskilt vår skola ligger risigt till tycker vår chef. Ja, VAD göra?
Vi fick i uppgift att sätta oss i ämnesgrupper för att diskutera kring hur vi kan förbättra oss. Och jag som är ensam inom mitt ämne, fick sätta mig själv och prata i min tankevärld. Nja, inte riktigt, för min chef kom förbi och tog upp med mig och undrade om jag inte ställde för höga krav. Att 16 elever av 177 inte når godkänt i ämnet bild, kan inte accepteras. Suck. Jag har en bildlärarkollega som jobbar 40%, men hon finns ej på skolan i början av veckan. Så det var lite trist att sitta där själv och försöka förklara att vi faktiskt REDAN dragit ner på kraven och att det är svårt att både försöka nå upp till skolverkets krav på måluppfyllelse samtidigt som jag tycker att standarden på lektionsinnehållet redan fått inskränkas.
Jag har redan haft ett telefonsamtal med min kollega Karin om detta. Vi ska se över det hela och be vår chef titta lite närmare på VAD vi gör och HUR. Vi ska lägga papperen på bordet och be om ett, förhoppningvis, gott råd. Vi har tyvärr misstankar om att statistik är oerhört viktigt. Det kan ju vara bra att ta till sig kritik, konstruktiv sådan. Men man skulle önska att det fanns mer intresse för hur ämnets innehåll ser ut och hur det presenteras för eleverna. Vi gör löpande korrigeringar för att underlätta för våra elever. Varje elev får ett skriftligt upplägg på vad terminen och kursen ska innehålla. De får tidsangivelse när en uppgift ska vara klar. De får erbjudande om extratider att komma och få hjälp om de varit borta någon lektion. De har tydliga mål med betygskriterier för varje uppgift.
I årskurs 7 och 8 har man 60 min/veckan, men i 9:an 40 min lekt/veckan. Eftersom det handlar om ett övningsämne så kan ju var och en förstå att det blir rätt stressigt att komma igång, få något gjort och plocka ihop och städa efter sig på så kort tid. Jag måste säga att det är fantastiskt att det är så många som t.o.m. få MVG i bild. Ganska många klarar ett VG och de flesta åtminstone ett G. Sedan är det tyvärr de som inte ens kommer till lektionen eller de som struntar i att göra något även om de dyker upp.
Naturligtvis blir dessa eftersläntrare flera gånger påminda, uppmuntrade att ta tag i sin situation och påmanade gång efter gång.
Så det är lite problematiskt. Karin och jag ska titta lite mer på detta. Vi får se om vi kan få en träff med vår chef så vi får prata igenom situationen.
Jag ska titta i mina bilddokument om jag hittar några bilder på elevarbeten från i våras. Jag vill gärna visa!
Av tre uppgifter i 9:an gör de först ett expressivt porträttmåleri. Här är några av de 177 eleverna representerade med varsin målning.
Vi ordnar alltid en dags utställning på våren, strax före avslutningen. Då kan hela skolan komma till vad vi kallar ÖPPEN BILDSAL och se vad 9:orna jobbat med under läsåret.
9:ans andra uppgift av tre är att göra en stillebenkomposition efter studium.
Dessa stilleben är målade med oljepastell.
Som sista uppgift jobbar de med något ur konsthistorien. Vi tar upp lite om modernismens uppkomst och eleverna får utgå antingen från en känd konstnär och välja bild att måla av eller välja bild och ta reda på VEM som målat den. Till arbetet hör också att göra en liten skriftlig presentation av vald konstnär.
Här har Mikey målat efter Henri Matisses "Madame Matisse med grön rand".
Vi går också igenom vad en parafras är. Så en del väljer något känt konstverk och ändrar innehållet lite för att göra en parafras. Salvador Dalís bild "Minnets varaktighet" känns väl igen?
Vild tolkning av Claude Monets näckrosor.
Avmålning efter L. da Vincis "Damen med hermelin" och en parafras.
Parafras och avmålning efter Roy Lichtensteins "Girl with ball".
Och här ser man fler målningar och parafraser efter kända konstnärers verk.
Det brukar vara både jobbigt och stressigt mot slutet av 9:an. Men många elever säger spontant att sista årets bildkurs varit den roligaste på högstadiet. Det är med tillfredställelse man tar del av elevernas färdiga arbeten. Inledningsvis i denna blogg nämnde jag om antalet elever som inte nådde G i 9:ans slutbetyg. Här har jag visat ett axplock från de 161 elever som faktiskt nådde både G, VG och MVG i ämnet bild. Som ni förstår så finns det väldigt många fina bildarbeten i elevernas mappar vid vårterminens slut.
Jag vill gärna visa fler elevarbeten framöver. Det kan jag nog inte låta bli!
Det finns en enkel lösning! Be att få (om du inte redan har det) en kopia på betygsfördelningen i procent för landets nior/kommunens nior...
16 av 177 elever, med betyget IG, ger 9%. Om du ligger högre än betygsfördelningen i landet/kommunen, ger du exempelvis 6 personer till betyget G. Av konstverken att döma kan jag helt ärligt säga att om min bildlärare var så professionell som du är, hade jag inte fått en 5:a och då kan man fundera vidare på om jag kommit in på gymnasiet och hamnat där jag är nu.... Jag har hos minst två lärare upplevt att nåden gått före rätten, och det har räddat mig. Jag tror att du också utövat en hel del nåd i dina dagar som bildlärare, men nu kan du skatta dig ännu lyckligare som tillåts av din rektor att ge ännu mer av din nåd! Det är bara bra!
Det blåser nästan alltid uppe i höjderna. Och inte nog med det, vinden där uppe växlar ofta riktning. Dagens skolledare har återigen fått nya direktiv, denna gång från herr skolministern Björklund, en man utan tidigare erfarenhet av skolarbete på grundskolenivå med ungdomar i puberteten. Som de vindflöjlar rektorerna uppenbarligen är, så skjuter de genast över uppgiften att lösa de till synes omöjliga problemen på sin personal, den svenska högstadielärarkåren. Jag förstår fortfarande inte hur en skola ska fungera där alla godkänns oavsett förmåga och insats. Antingen måste man sänka utbildningsnivån - vilket makterna förbjude - eller sänka kravnivån. Det verkar som om det senare är aktuellt nu. Jag beundrar alla dessa lärare som tålmodigt och nästan utan knot strävar vidare i sitt folkbildningsarbete, många gånger med till synes omöjliga uppgifter speglande det politiska vinglandet. Var dock vid gott mod Berit, alla vi som känner dig vet att du gör så gott du kan, och det är inte litet det!
Tack för uppmuntrande ord! Varje gång jag känner frustration ska jag titta tillbaka på raderna här ovanför!
Mamma! Du är fantastisk i allt du gör i din yrkesroll! Det som dina elver får lära sig och ta del av under din undervisning är långt mer än de allra flesta högstadie-elever i hela Sverige får uppleva i ämnet bild. Du är och har alltid varit mycket professionell och ändå med minst lika stor del hjärta och medmänsklighet. Du ska SJÄLVKLART sätta de betyg som är korrekta för varje enskild elev och inte betyg som gör att skolan ser bra ut. Stå på dig! Fortsätt att vara lika proffsig, positiv och hjärtlig som alltid! Dina elever är lyckligt lottade. Även de som inte får godkänt, för de har blivit rättvist behandlade och fått samma möjligheter att utvecklas som alla andra i din undervisning!
Kram
Johanna
Tack till dig också Johanna! Jo, jag gör mitt bästa!
Kram!
Nu har jag läst kommentarerna igen. Emanuel, din kommentar kräver lite förklaring från min sida. Vi får ta den pr tel! Kram till dej!
När jag gick i skolan, kändes det som om vi alla var tvugna att bli stöpta i samma form. Regeringen vara röd, och alla skulle vara jämlikt duktiga, dvs ingen fick vara bättre och alla dåliga skulle snäppas upp på bättre nivå, för ingen fick vara dålig, eller i vart fall anses som dålig.
Ingen fick bli utdömd och ingen tilläts lysa lite bättre heller.
Alla var en grå massa som var jämngoda, med betyg 3 i skalan 1-5. Fanns det några med nästan 5 i en klass drogs alla som borde ha fått 4, ner för procenttalet måste vara på en viss nivå och med jämnt fallade nivåer därefter. Orättvist.
Nu finns det väl en bättre skala utan inverkan av andra procenttal, i en klass, en skola eller kommun? En skola fick då, helt enkelt inte vara för bra eller visa en för låg nivå, då var det också fel.
Jag har i min enfald trott att betygsnivåerna nu för tiden är mer rättvisa, och faktisk visar om en elev är godkänd utifrån läroplanen???
Men det låter inte så då man tar del av ovan sagda och lyssnr på de politiska debatterna.
Jag har i alla fall välkomnat valmöjligheterna nu för tiden, att tillåtas vara annorlunda, att bli bedömd för det man gör och inget annat.
Man MÅSTE få tala om för elever om de har presterat något mätbart, och inte låtsas, bara för att vara skolledningen till lags.
Titta bara på Idol och hur juryn säger till unga människor som kommer dit och tror att de kan sjunga.
Snacka om sågning - där är det tillåtet!
Lika så måste det ges utrymma för beröm till den som är överpresterande att få luft under vingarna och gå ännu högre och vidare och inte bromsas av de som inte hänger med på det viset.
Usch nu har jag rynkat på näsan väldigt mycket.
Jag säger bara som så, att jag är glad att jag råkade vara bäst i min klass på att rita och måla, för det höjde resten av mitt halvbra medelbetyg, så att jag kunde komma in i gymnasiet....!
Tack Kerstin! Jo, vi har bestämda mål som ska uppnås. Kriterierna för G, VG och MVG finns tydliga anvisningar för. ALLA elever får både muntlig och skriftlig info om vad som gäller. Ingen väntas göra något utan att först få noggrann genomgång om vad och hur uppgifter ska genomföras. Jag brukar kalla detta för att tillhandahålla "verktyg" att använda till de olika uppgifterna. En normalbegåvad elev klarar utan svårighet de obligatoriska uppgifterna. Det är inte heller jättesvårt att nå ett VG. För att få MVG krävs förstås lite mer, både målmedvetet arbete och ibland lite extra talang. Ämnet bild är dock ett s.k. EN-TIMMES-ämne. Så om en elev inte kommer till lektionen, (lektionerna) av en eller annan anledning, kan det bli lite problematiskt att hinna bli klar i tid och dessutom nå mer än G. Därför erbjuder jag eleverna att komma extra på den s.k. läxhjälps/omprovstiden till "Bildverkstad", som äger rum varje måndag kl.14.30-15.15. Utöver den tiden kan man om man vill, komma tis, ons. och/eller tors.eft.midd, samma tid. Jag är noga med att eleverna ska VETA att jag finns till för dem, om de önskar. TROTS det, är det tyvärr så att några elever inte tar emot den hjälp de erbjuds. Några av dem säger faktiskt rakt ut att de sturntar i hur betyget blir. Varje år är det några elever som av någon anledning faktiskt väljer bort ämnet bild. Vid sådana tillfällen finns inget underlag för bedömning, givetvis. Hoppas att det jaag nu skrivit ska bringa lite klarhet i det problem som dykt upp som skymmande moln på min "arbetshimmel". Berit
