Minns i november den ljuva september........

Så har oktober passerat och den mörka årstiden är ett faktum. Ljuslyktor och värmeljus tindrar lite varstans för att lysa upp och värma i tillvaron.

Men nu vill vi också plocka fram bilder från sommar och tidig höst med gyllene färger, och bara minnas!


Här är Mirjam och Noah i hembygdsparken i Brunnstorp, strax norr om Huskvarna. Det var en skön och solig dag och vi kunde njuta av prunkande blomster.

                       






I bakgrunden ses Vättern och på andra sidan de blånande höjderna på Hjo-sidan.


En regnig dag i augusti kan se ut så här från min balkong.


Och i augusti börjar skolan. Här är hela personalen på kick-off hos en av rektorerna. I bakgrunden på första bilden ses hans sommarstuga och på den andra bilden är utsikten i väster mot havet. Platsen är Årnäs vid Espevik.

   
I början av september gjorde Bengt och jag ett besök i Träslövsläge.

Det är alltid lika härligt med fiskehamnar. Båtarna, redskapen, doften från havet och tomma skalrester efter fåglars kalasande på krabbor och andra skaldjur. 


I mitten av september följde jag med "gamla" KY-elevgruppen på exkursionsresa till Gotland. Här är första rasten på väg från Skene mot Oskarshamn och Gotlandsbåten. Mumsigt med kaffe och Renés nyköpta jättekanelbullar!


Vi bodde på Sjökrogens Bed&Breakfast i Valleviken på nordöstra Gotland. Bilden visar utsikten från hotellrummets fönster.

 
Frukosten framdukad. En god start på varje händelserik dag under vår Gotlandsturné.


Första dagen var vi på besök på Cementfabriken i Slite. Där fick vi se mycket intressant. Häftig miljö!

   
Stora kalkstensblock hämtas med dumpers och tippas av i ett intag i en stor kross. Där "tuggas" stenen sönder med ett öronbedövande ljud.


Interiör i stenkrossen. Huset upplevs väldigt mycket större än det tycktes vara utifrån.


Med min fot mot den stora "tingesten" ville jag visa hur stora en del prylar kan vara i denna verksamhet.

    
Utsikt från Cementfabrikens tornbyggnad. Ida har ställt in sitt objektiv för att få med det som är viktigt.
 

 
Det var en enastående utsikt från den drygt 100 m höga tornbyggnaden. Vi åkte hiss upp, men när vi skulle åka ner var det något fel på hissen. Det var MÅNGA trappor att ta sig ner för. Det kändes i benen!

 

Det hade varit helt OK med en lägenhet häruppe. Oj, vilken balkongutsikt!

 
Nedstigningen för trapporna påbörjade, men en bit kvar. Lite hissnande faktiskt.


Spännande miljöer, både vackra och lite skrämmande.......
 
 


I en av verkstäderna hade man tagit isär maskineriet till ett vindkraftverk. Vackra former!

 
Vi besökte det gamla kalkbrottet på Furillen, som inte längre är i drift. Det är alltid lika spännande att se just ödsligheten runtomkring en plats där det en gång sjudit av liv och ljud. När vi kom fram drog det ihop sig till regn och snålblåst.


Paraplyet gav upp men inga sura miner för det.

 
Efter en stund bröt solen fram och allt fick en annan stämning över sig.


Hela glada gänget!

 
Kustremsa på Furillen.


Vi besökte en gammal, numera kulturmärkt, gård från 1700-talet.

 

 
De tjocka murade väggarna buktade här och var på både ut och insidor.

 
Näst sista dagen gjorde vi ett "span" på sydvästra Fårö. Där ligger en gammal betongbro som en gång tjänat som lastbrygga vid utskeppning av bl.a. kalksten. Den har även använts i militära sammanhang. Men nu ska den rivas, eftersom det var längesedan den användes och den börjat vittra sönder.



 
Den gamla betongbron ligger på s.k. militärt område. Ett tag tänkte jag att det kanske uppstått lite irritation någonstans. Men det militära fatyget som lagt ut från andra sidan och först såg ut att styra mot oss, ändrade kursen åt annat håll. Vi lever ju i fredstid.


Det har blivit avresedag och vi lägger ut från hamnen i Visby.
Nästa gång jag kommer till Gotland måste jag se mig om inne i Visby också!

 
Det blev en härlig båttur över till fastlandet. Mycket att smälta av intressanta upplevelser från häftiga miljöer. Endast en liten del har fått plats här. Men innan jag avslutar detta blogginlägg vill jag ta med något även från oktober. Vi fick ju några riktigt fina solskensdagar även då.

 
Den 16 oktober har Mirjam sin födelsedag. Det var en härligt solig höstdag. Jag åkte till familjen i Jönköping och vi hade ett par soliga dagar tillsammans. Här är mamma Mirjam med lille Noah.
  
Det blev tid för både gunga och sandlek! Noahs pappa Samuel ser ut att vilja avstå från sandlådan den här gången.

 
Vi tog en söndagspromenad till den nya kajen vid Munksjön. Där finns ett bageri/fikaställe där de bakar själva. Det doftade gott bröd och kaffe redan när man kom på avstånd. Det var en kontinental känsla, att sitta där i oktober, i strålande solsken och njuta av det goda tillsammans med sina kära! Noah sov i vagnen.

 
På hemväg var Noah vaken och utsövd, så han ville köra vagnen själv.

 

 
Nu har det gått ett par veckor igen. Höstsolen blir allt blekare och det sista gulnade bladet har väl lämnat sin plats. Vi är inne i november och vi minns sommaren som gick. En del av våra minnen kan vi se i ett foto som blivit kvar i mobilen, eller som här i några bilder på en blogg. Andra minnen kanske vi gömmer...........







 

Kommentarer
Postat av: mir

Mamma. Jättefina bilder. Roligt att du tog fram bilderna från Brunnstorp. Jag minns mest att jag inte mådde så bra och egentligen bara ville stanna hemma och att när vi sedan kom fram till Brunnstorp så blir man så tagen av all prakt och är bara glad över att få uppleva allt det vackra.

2010-11-02 @ 20:43:11
Postat av: Kerstin

Välkommet att få vara med på era resor igen! Fantastiska vyer på Gotland. Jag håller med om att just kalkbrott är något som är både skrämmande vackert och lite rysande i sig självt. Tänker på Stora Vika och på ön Oaxen, båda ställena med liknande vita klippkanter och dammig verksamhet som ligger nere. Verkligen goa bilder på barnen, på soliga stunder vid Vättern också. Tack igen för fantastiskt fina bilder.

Kerstin

2010-11-09 @ 23:03:24
Postat av: Kerstin

Välkommet att få vara med på eran resa igen. Vackra vyer från Gotland. Jag håller med om att det är spännande och skrämmande på en gång på kalkbrotts platser. De vita bergskanterna, de dammiga arbetsplatserna som står öde och mystiska. Jag tänker lite på Stora Vika och ön Oaxen som har lite av det där vita, kala, spöklika och alldeles fantastiskt vackra. Tack igen för fina goa bilder på barnen, på vyerna från Vätterstranden och soliga sommarminnen med blommorna.

2010-11-09 @ 23:11:55
Postat av: Johanna

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!! Vilka fantastiska bilder! Det finns några stycken som jag skulle vilja ha rejält uppförstorade på mina väggar! Njutbart att få se. Tack!

2010-11-28 @ 21:42:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0